Plåsterbryggeriet

Jag uppskattar verkligen när hembryggare lägger energi på det visuella när det gäller sina kreationer, etiketter, loggor, namn etc. Då det ofta är kreativa lirare i denna hobby så stöter man ofta på bra grejer. Jag fick denna flaska nyligen från Magnus och Plåsterbryggeriet och blev sådär väldigt glad. Kolla så vacker skapelse!

Jag vet inte så mycket om denna pjäs med det magnifika namnet Sweet Wild of Mine. Jag kan dock gissa mig till att det rör sig om en wild beer...
Drycken är lätt disig med kraftigt skum. Doften drar åt pomerans, kryddigt nejlika, aningen banan. Det påminner om nån kommersiell jästdoft, men kan inte placera den, kan det vara La Chouffe? Men den är mer saisonlik, kanske Saison Dupont?

Det första som slår mig när jag dricker är munkänslan, väldigt rund och len. En väl avvägd kryddighet. Den känns därmed väldigt elegant och helt i balans. Det brukar jag tycka vara en svår del i receptformulering annars, att få komponenterna i balans. Jag tenderar ofta att lägga fokus på nån smakkomponent och ibland missa helheten. Men det gör inte Magnus här! Sweet Wild of Mine är komplex, intressant och drickvänlig. Jag hittar inte så mycket av brettanomyceskaraktär i ölet, som jag gissar att den innehåller och jag tror också det är White Labs nya brettsträng Bruxellensis Trois, som jag också provat och upplevde väldigt neutral i smaken.
Kanske är det saisonkaraktären som får en att vilja ha den ännu torrare?
Tack som tusan för ölen, Magnus, den var grym! Återkom gärna med hur du bryggt denna, jag är jävligt nyfiken!

Update #2 Spontan Angel Spit

Snabb update på projekt Angel Spit, spontanjäst Sour Wild.
Nja, nu kan jag inte kalla den 100% spontan längre. Jag har tillsatt bottensatsen från en Liefmans Goudenband samt några mindre doser av hemliga surexperiment*. SG ligger nu på 1008 och smaken är bra, sur, de "rätta lambiksmakerna" men behöver lite mer syra. Så det verkar lovande!

*edit: Även bottensatsen från en De Dolle Special Oerbier Reserva 2010

Vacker/vedervärdig pellicle!

Ljuset i Vintermörkret, Öl.

Brutna lårbenshalsar, frostbitna kinder, rekordförseningar och fastfrusna bildörrar... Vi är framme vid årets sämsta årstid enligt oss på Sveriges Bryggradio.
Men det finns ljus i mörkret! Öl! Lås in dig och brygg öl, undvik alla faror!
Kraftiga och värmande öl kommer nu till sin rätt och det är kul att brygga dem!

När man sitter där hemma i soffan och tycker allt är kallt och det är för jobbigt att kriga sig igenom snö för att komma till puben, då är det rätt fint att kunna hälla upp en hembrygd skönhet att värma sig med. Så när man märker att det blir en snöig december är det dags att brygga. Jag gjorde idag ett Barley Wine i amerikansk stil. Denna stil har sitt ursprung i England men idag hittar vi den mest i USA och då blir det lite mer humle i profilen. Ganska mycket humle. Jag har hört debatter kring vad som är ett amerikanskt Barley Wine och en Imperial/Dubbel IPA. Viktigast bland skillnaderna är karamell- och specialmalterna. I BW är det inte ovanligt med både chokladmalt, Special B och andra karamellmalter med högre EBC och smakbidrag. Dessa skulle inte lämpa sig i en stiltypisk Imperial/Dubbel IPA, då detta öl ska vara torrare endast innehålla inslag av karamellmalter men domineras av humle. Så kort och gott, humlen ska vara mer framträdande i en D/I IPA medan maltbasen är kraftigare i ett BW även om detta öl kan innehålla mycket humle. Detta är givetvis gällande i stiltyperna och som alltid är vi hembryggare mycket friare än så!

Så! Recept "Little Doll":

6,7kg Maris Otter TF
900g maltextrakt
400g Socker
300g Crystal malt TF
285g Pale Crystal TF
100g Special B D
80g Pale Chocolate TF

Vid så stora maltbaser har jag ofta svårt att komma upp i planerat OG så jag har alltid några påsar ljust torrt malt att pytsa i i krislägen...

25g Magnum @ 60min
30g Columbus @ 60min
50g Chinook @ 0min
50g Centennial @ 0min
30g Columbus @ 0min

OG: 1100

FG: ?

EBC: 32

IBU: 64,5

ABV: ?

Efter sändning: Charles Faram

Igår fick vi höra Andrew Whalley berätta om jobbet på Chales Faram & Co Ltd. Andrew arbetar som Technical Sales Advisor och vet ett och annat om humle.

Vi fick ta del av en massa nyheter från humlemarknaden som är viktiga både för oss hembryggare men även för de allmänt ölintresserade, då humleutbudet delvis styr trender och kvaliteten på de produkter vi så gladeligen häller i oss! Jag har haft tankar på skördens kvalitet och blev ganska lättad när Andrew berättade hur kvaliteten på den skördade humlen är bra trots att skörden varit dålig på många håll. Vi talade lite om olika sorter från USA, Nya Zeeland, Slovenien och Storbritannien. Roligt var också att höra om projektet på Charles Faram som stöder utvecklingen av nya engelska sorter. Trenden går ju mot den "amerikanska smakprofilen" och då blir det ju oundvikligen så att odlarna styr sina sorter ditåt. Men som optimist hoppas jag att denna utveckling genererar nya smaker och egenskaper som vi bryggare kan använda för att skapa något nytt. Ett annat + är ju att dessa aromsorter odlas närmre Sverige och vi kanske får kortare ledtider = färskare produkter?
Lyssna på avsnittet för en hel massa andra nyheter och information!

Vi hade också undertemat "lättare öl" och fick ta del utav Henric Östbergs 2,5%iga lättöl i engelsk/amerikansk stil. Tack för det! Mycket välsmakande och vi grabbar i studion blev inspirerade att prova på att brygga.

Tack til er som lyssnade! Ni som missade avsnittet kan lyssna här när det redigerats något.

Brekeriets invigning!

Äntligen har vi besökt Brekeriet!
Det är ingen hemlighet att Svergies Bryggradio gillar Brekeriet.
Våra vänner André, Christian och Fredrik Ek bjöd in till invigningen av Brekeriets Bryggeri i Djurslöv utanför Malmö. Sveriges Bryggradio har följt Brekeriet under lång tid och vi beundrar verkligen deras arbete. Det som jag personligen tycker är speciellt kul med dem är så klart att det är tre väldigt trevliga grabbar men också deras passion för öl och ölkultur och viljan att skapa något unikt. Jag tycker det är fascinerande hur tre bröder med en vision jobbar målmedvetet tillsammans både när det gäller bryggeriet och importverksamheten. De är en stor inspirationskälla och betyder mycket för svensk ölkultur.

Så vi satte oss på bussen och begav oss ut mot Djurslöv. På bussen mötte det glada Bryggradiogänget upp med Anders som driver bloggen Anders and Ale och arbetar med South Plains Brewery. Anders bjöd på en rejäl Russian Imperial Porter från South Plains, en maffig pjäs på 11%. Vi traskade genom vackra Djurslöv tills vi kom till bryggeriet var vi togs emot av André Ek och vi fick en välkomstdrink,  jag tog en Surporter som jag inte provat förut. Eftersom man känner till Brekeriets kvalitetsnivå så var surportern inte helt oväntat väldigt god!

På plats är också Darren Packman som driver Beer Sweden. Beer Sweden är ett riktigt bra digitalt öl-magasin där man kan läsa allt från ölfakta till senaste nytt i branschen, de har också ett bra forum där många av Sveriges ölkunniga hänger och sprider kunskap. Darren och ett filmteam direktsänder denna invigning och denna eminenta sändning kan man se här. Vi hittar också personerna bakom andra favoritbloggar, Kristopher från Kornmalt & Humlekottar och Magnus från Manker Beer.

Ett magiskt ögonblick, Darren och Christian är i bryggeriet provar den nya batchen av Cassis! 

Christian tog oss med på en tur i bryggeriet. Han berättade om processerna, idéerna och planerna för bryggeriet och jag tror alla på turen var lika förväntansfulla på Brekeriets kommande öl när man såg alla jästprover och mystiska brygder som stod där och bubblade. 

Christian i labbet

Brettanomyces, Brekeriets husdjur.

Christian Ek - Sveriges Brettninja.

Kristopher, Gripen, Henning, Blafa och Magnus förser Brekeriet med planetens fulaste lampa.

Tusen tack för en trevlig kväll, bröderna Ek! Vi önskar er all lycka till och vi är 100% säkra på att Brekeriet är och kommer alltid att vara en total succé! Jag hoppas vi ser er i studion inom en snar framtid!

Spontan Update!

Jag tittade just till Angel Spit och tänkte visa lite hur det ser ut.
Efter den kraftiga kreusen (som ni kan se på det tidigare inlägget) lagt sig tog det bara ett par dagar sen bildades en hinna över vörten och vad jag kan se så är det en pellicle, även om den är tunn.

Jag tog ut ett litet prov och mätte SG. Det ligger nu på 1040, vilket betyder att den jäst ut två pinnar, inte så mycket med andra ord...

Doften har däremot övergått från fuktig, svettig, unken källare till en funkighet som jag tycker mig känna igen i kommersiella suröl. Vörten smakar väldigt mycket som juice med lite syrlighet. Den drar åt ananas och tropiska frukter.

Spontanitet och luftens hjältar

Jag har just dragit igång en spontanjäsning och tänkte berätta lite om det. Spontanjäsning är kul ur många aspekter. Jag får känslan av "smaken av omgivningen", det låter lite romantiskt så där men på något vis är det ju trots allt vindens smak man fångar (om jag får "go all Karin Boye on your ass"). I mitt fall är det Malmövindar, kommer det smaka krutrök eller falafel? Det får vi se. Sen har vi hela osäkerheten i processen som jag tycker är lockande, när man utan mikroskop eller annan testutrustning jäser spontant får man förlita sig lite på slumpen. Det tycker jag kan vara spännande när man i övrig ölbryggning är noggrann med mått, råvaruval och temperaturer. Jag ska försöka få tag i en vänlig själ som kan undersöka de olika organismer som hittat ner i just min öl.

"Where the Wild Things Are" - Maurice Sendak 

När det gäller spontanjäsning gäller det främst att fånga vildjäst för jäsning och bakterier för surning av ölet. För att fånga dessa så exponerar man vört för de möjliga mikroorganismerna i luften. Dessa mikroorganismer finns överallt i världen men kan se väldigt olika ut på olika platser, utmaningen är därmed var och när förhållanden är rätt. Om man tittar lite på Belgien och varför specifika områden lämpar sig för den här typen av jäsning så kan vi se att kombinationen av de många bryggerierna och de många frukträden i trakten har gjort att det under många år utvecklats gynnsamma förhållanden. Mikroorganismerna finns i luften, på träden, (på fruktflugorna inte minst!) och även på bryggeribyggnaderna (J. Sparrow 2005). Dessa faktorer är att fundera över när man spontanjäser hemma, kanske inte att man ska öppna ett par bryggerier och skapa några plantage innan man drar igång, utan mer hur ideala förhållanden kan vara.

Så tillbaka till mitt projekt. Jag gjorde en ganska enkel vört på vetemalt, pilsner- och pale alemalt. OG låg på 1042. Humlen var, enligt tradition, gammal (ger lägre beska men behåller sin konserverande effekt). Jag har köpt gammal humle på Humlegårdens rea, öppnat påsen lagt den öppet ovanför kylskåpet ett par år. Därför blir det svårt att räkna på IBU:n men sikta på ca 5-10.

Hela kokgrytan med den varma vörten fick ett finmaskigt nät över sig och sen åka ut på balkongen för kylning och exponering. Två dygn först, sen in en natt. Då jag inte sett någon aktivitet vid det laget så tappade jag över i jäshink och sen fick den en natt till på balkongen. dygnet efter den kom in därifrån såg det ut på det här viset:

Dygnet efter: 

I skrivande stund:

Öletikett:

Doften är nu(1vecka från bryggning) unken källare. Inte helt angenäm men heller inte borträknad! Jag räknar med att brygden kommer att ta många vändningar under den långa tiden i jäshinken. 

Lite kan man ju påverka en sån här vilding och jag funderar just nu på var jag ska ta den... Jag kan låta den vara helt spontan, jag kan också tillsätta "dregs" från Cantillon eller liknande, jag kan tillsätta färdig surölmix från Wyeast eller White Labs. När ölen börjar bli färdig kan jag tillsätta frukt, tänkt lite på nyponskal. Vad tycker ni?

Humlefilosofi del 2: Bryggning

Vi går vidare i humlen, vi har nu fått hem den härliga nya humlen från 2012års skörd. Dags att brygga!
Jag, kanske många med mig, tänker direkt på att brygga Pale Ale, India Pale Ale eller Imperial/Double India Pale Ale. I dessa stilar så får humlen spela huvudrollen och kvaliteten på humlen kan bli avgörande för resultatet.

Humulus Lupulus fuckin Delicious

Som hembryggare har man lyxen att få njuta av en färsk öl, vilket blir extra tydligt vid de här humledrivna stilar. För det är ju så att dessa stilar har en kort livslängd, det vill säga en kort tid när de är på topp. Detta har lett till en intressant observation. Jag har ofta hört nya hembryggare (inklusive mig själv) ha ambitionen att brygga en IPA med mycket karamellmalt och högt FG för att få till den söta karaktären man hittat i Systembolagets amerikanska IPA. Visst kan en IPA ha en söt maltig ryggrad men jag tror ofta det rör sig om att den färskhet som IPA:n på SBs hyllor håller kan vara näst in till obefintlig. Då dessa stilar från USA ofta håller riktigt bra kvalitet är det fortfarande väldigt gott, men i de flesta fall har karaktären på den ändrats rejält från nybuteljerad till det att den når oss. Humlen kan ha hunnit lägga sig, den utsätts för ljus (vilket drar igång "skunkning", kemisk reaktion som ger dålig smak), betasyror kan ha oxiderat. Detta gör att maltigheten blir tydligare och kan upplevas söt. Mina tidiga försök att brygga IPA:er med dessa trötta exemplar som förlaga, resulterade i en dryck med väldigt "suddig" smakprofil, humlen blev aldrig tydlig trots rikliga mängder. Det blev alltså inga tydliga smaker av humle, inte heller av torrhumlen. Jag tittade lite på recept från USA och insåg att de flesta innehåller inte stora mängder karamellmalt och det håller inte jättehögt FG. De är alltså ofta torra. Får man nöjet att prova en en färsk IPA från USA, märker man detta väldigt tydligt. Ofta har humlen hela showen, maltigheten är där bara som uppbackning. Humlen "poppar"! Ett väldigt tydligt exempel är Russian Rivers fantastiska imperial IPA Pliny the Elder!
Hur får man humlen att poppa? Ja, det finns många teorier och många metoder men jag tänkte nämna lite av det som funkade för mig vid bryggning av IPA.

1. Först gäller det att formulera ett recept med "rätt" maltbas och i samma veva hörde jag en intervju på The Brewing Network med Jamie Floyd från La Cumbre Brewing som vann IPAklassen i GABF 2011 med sin Elevated IPA. Han delade med sig av sitt vinnande recept vilket var mycket enkelt: 88% Engelsk Pale Alemalt, 8% vetemalt och 4% Pale Crystal. Jag tänkte mäsktemp på 65-66°C, OG på ca 1065. Det lät bra.


2. Med enkel maltbas för att humlen ska vara framträdande, gäller det att hålla nere alla andra smaker som kan störa humleprofilen. Detta innebär att vi bör ha en ren jäsning med neutral jäst (Wyeast 1056, WPL 001, US-05) och en temperaturkontrollerad jäsning. Jag jäser i kyl, med termostaten inställd på max18°C och sensorn tejpad på jäshinken. Tänk på att att temperaturen i vörten är högre än sidan av jäshinken där sensorn sitter, så ställ in tempen något lägre så vörtens högst temp inte blir alltför hög.

3. Titta på vattnet. Detta är egentligen ett stort ämne men här gör jag det väldigt enkelt. Skaffa en rapport över vattenprofilen i kranen. För att få till en bra humleprofil gäller det att vattenprofilen är lämplig. Lämplig för skarp bitterhet får man när ration sulfater:klorider väger över på sulfater. Detta kan man justera med salter. Jag siktade in mig på en vattenprofil från amerikanske Mike McDole från The Brewing Network, känd för att brygga bra IPA:er. Den ser ut som följer:
(ppm) Ca: 111,0 Mg: 17,0 Na: 18,0 SO4: 335,0 Cl: 27,0 HCO3: 70,0
Knappa in i Beersmith, så ser man vad som ska tillsättas få att komma så nära som möjligt. Vattenprofilen är aggressiv men ger en torr och "krispig" känsla, till fördel för humlen. Enligt Jamie Floyd bör man tillsätta en del av kalciumsultatet  i koket istället för i mäsken för "rikare" beska och bättre humlearom.

Mike "Tasty" McDole

4. Humle är så klart rätt viktigt... Jag brukar inte dra upp den teoretiska IBUn alltför högt, brukar lägga det på mellan 55-60 för IPA. Mycket lägre än många andra men det är p.g.a humlegivorna. Jag kör i första givan vid 60min, neutral sort med rätt låg Cohumulonehalt. Nästa giva blir generös och vid 0min/whirlpool vilket ger 0 teoretiska IBU med Tinseth men väl upplevd beska. Inget där emellan då de härliga oljorna försvinner i koket, det vill jag inte. Torrhumlen brukar vara ca 10g/liter i 4-5dagar i 19°C. Jag kör pellets utan humlepåse, sen kallkraschar ölet jag för att inte få dem i fatet. De sena givorna är alltså väldigt generösa och därför får man tillräckligt med upplevd beska så den teoretiska IBU behöver inte vara högre. Vid valet av sorter brukar jag tänka Bas och Diskant, i fråga om hur förhållandet i smakerna blir. En sort med mycket citrus kan backas upp av en sort med mer tall och jordighet. En personlig favoritkombo (när sorterna är bra) är Columbus/Simcoe. Givetvis ska de ha bevarats enligt konstens alla regler så de fortfarande har bra smak.

5. Kolla tiden, jag anser att en IPA peakar efter 6v, sen går det utför. Hinner du inte konsumera så kontakta Sveriges Bryggradio snarast :)     

Ha det fint!

Humlefilosofi

Jag tänkte ägna några inlägg till en kotte.
Ja, eller flera olika. Idag har vi massvis av olika sorter att välja mellan och nya fylls hela tiden på i listan. Jag tänkte i första hand fokusera på de sorter som kommer från det stora landet i väst, Norge USA. Skörden 2012 är över och inom ett par månader når den nya skörden oss hembryggare (och bortabryggare såklart) och då kan det vara en idé att vara på tårna och diskutera lite humlefilosofi.
Vi har tidigare i Sveriges Bryggradio talat om humle i denna episod, lyssna gärna:
http://bryggradio.com/arkiv/SBR-32-Humle.Slottskallan-2012.02.22.mp3

Det var väl ett tag sedan trenden kom med humlebomber till öl och de flesta ölentusiaster har väl tröttnat på de allt för obalanserade humlestinna ölen som dök upp under ett tag och fortfarande gör på sina håll. Jag menar inte vi sett det sista av dessa öl men jag tror fokus har flyttats från "ju mer humle desto bättre" till att försöka skapa unika och komplexa kompositioner. Kvaliteten på en IPA mäts kanske inte längre i IBU(International Bittering Units). Som konsument har man kanske också lärt sig en del av att testa extremerna och vidgat sina smakreferenser över vad som kan vara en härlig upplevelse och vad som bara gör ont i käften? Jag vet om att prata om smakpreferenser kan vara en svår dans för att inte trampa folk på fötterna men här delar jag bara mina idéer och de generella uppfattningar jag tycker mig se. Så kommentera gärna, så lär vi oss bara mer!

Tillbaka till skörden! Jo, vi väntar med spänning på den där första djupa sniffen i de silverfärgade vakuumförpackningarna med årtalet 2012 på! En del sorter från sydligare bredgrader har redan kommit. Men de från USA lurar väl just nu på något lager redo att packas om och skeppas hit. Det är en fascinerande del av ölbryggning, att vi jobbar med naturliga ingredienser och de kan därför variera i kvalitet och smak. Den duktige bryggaren tar hänsyn till detta faktum och komponerar humlegivorna inte bara efter det varierade procenthalten av alfasyra utan också hur humlen uppträder rent smak- och arommässigt. Samtidigt som det fascinerar är det också en klurig del av bryggningen, vi har ju vissa humlesorter där detta är tydligare än hos andra. Simcoe är en sådan, den kan vara helt underbar eller riktigt dålig. När Simcoe är av det sämre slaget så drar aromerna åt kattpiss och åt lök enligt vissa. En bra Simcoe drar mer åt tall, persika och citrus. Andra luriga varianter kan vara Columbus, Amarillo, Citra m.fl. Det är alltså viktigt att kolla upp smakprofilen inför en ny skörd. En enkel metod är att göra te på humlen, då får man en idé om smakprofilen. Men bryggningens olika processer och kombinationen av ingredienser påverkar också smaken och aromen från humlen. Så vill man ha koll gäller det att brygga med den aktuella humlesorten. Gör en mindre batch eller dela den och torrhumla med olika sorter.

För ytterligare koll på på denna härliga kotte så kan man kika lite på beståndsdelarna. Har man koll på oljorna och syrorna i humlen så är det mycket användbart i jakten på bra humlesmak.
Kollar man i denna fenomenala bok http://issuu.com/Hopunion/docs/variety_book/5 kan man få rätt mycket information. Här hittar vi lite olika beståndsdelar och angivelser av procenthalten av dessa. Här hittar vi:
Alfasyrorna är de som kommer att stå för det mesta av beskan i ölet. I vört med en temperatur över ca 80°C sker en isomerisering av alfasyrorna som ger beska. Detta kommer att utgöra huvuddelen i ölets IBU. Högalfasorter gör att alltså att mindre mängd humle kan tillsättas för att uppnå önskad IBU.
Humulone är en av alfasyrorna. Den anges i % av alfasyrorna och står för den mjuka beskan.
Co-humulone är en annan alfasyra. Den är intressant ur den aspekt att den också påverkar vilken typ av beska man får. Co-humulone ger en sträv bitterhet som kan upplevas ikke önskvärd i ölet. Det är därför en idé att hitta sorter med låg halt av co-humulone. Av denna anledning kan det vara så att det är den enda alfasyran som specificeras. Många av de nya populära högalfasorterna har låg halt av denna alfasyra, exempelvis Simcoe, Amarillo, Centennial och Citra.

Betasyran står också listad. Den är inte så viktig för bryggningen som alfasyran men påverkar ölets beska och smak något. Dessa isomeriseras inte i koket men i lagringen av öl oxideras betasyrorna och däremed kan de bidra till beskan på sikt. En del menar att betasyrorna har en strävare bitterhet än alfasyrorna så därför kan det vara en idé att välja sorter med låg procent betasyra.

Essentiella oljor i humlen står bidraget av aromer och smaker i ölet. Där hittar vi lite olika. Oljorna tenderar att försvinna under koket och därför tillsätter man de sent i koket för att bevara dem så mycket som möjligt, eller rent av efter koket/torrhumlen.
Humulene är den olja som står för den "ädla" smaken vi hittar i den ädla humlesorterna (Hallertauer, Saaz, Tettnang och Spalt). Tenderar att få en "örtig" karaktär vid längre koktider.
Myrcene hittar vi framför allt i de amerikanska humlesorterna och är ofta intressant vid bryggning av IPA och APA osv. Myrcene är den smakkomponent som ger smak och arom av citrus och många av de andra smaker vi förknippar med de amerikanska humlesorter. Så humle med hög andel Myrcene kan vara något att leta efter när man ska välja humle sent i koket.
Farnesene finns ofta i väldigt låga halter men i en del av aromhumlesorterna kan det vara så mycket som 20%. Den ger en smak av jordighet och träighet.

Tar man hänsyn till dessa komponenter kan man alltså hitta en bra humleprofil. Jag vill också bara säga att det kan vara en god idé att hålla sig till ett fåtal humlesorter i sin öl om man vill lära sig hur de uppträder, med för många sorter tenderar smakbilden av de olika något suddig och svårare att urskilja. En annan grej jag brukar tänka på är att kombinera humle från samma land (med en del undantag givetvis), jag tycker att de ofta fungerar bäst med sina landsmän.
Så brukar jag tänka.

Lagerbryggning #1 Pluralis Pils

I Sveriges Bryggradio har vi den senaste tiden pratat mycket om brettanomyces men vi har i smyg också sneglat på lagerbryggning. I framtiden vill vi gärna göra en lagerepisod. Så håll öronen öppna om ni också vill ta steget till lagerbryggning eller bara är allmänt nyfikna.
Så i rent forskningssyfte har jag just bryggt min första lager! Mycket spännande tycker jag! Jag köpte jästen för ett tag sedan, den har stått i kylen och blängt på mig men för ca 2 veckor sedan tog jag tag i det. Så receptet baserades, som de oftast gör, på Jamils bok Brewing Classic Styles. Närmare bestämt Myburger, en enkel pils i tysk stil. Tanken var att göra den så ren som möjligt för att lära sig lagerbryggningens svårigheter, då man på så sätt lättare kan urskilja eventuella felsmaker eller jästkaraktärer.
I den ovan nämnda bok rekommenderas en metod liknande Narzissmetoden, vilket innebär att man jäser brygden kallt de första två tredjedelarna av jäsprocessen för att sedan höja temperaturen den sista tredjedelen. Detta då till skillnad från annan metod var man pitchar relativt varmt (15-20°C) därefter kyla till primärjäsningens temperatur. Så fick det bli, kan inte motargumentera Jamil här.

Nu väntar bara lagringen, 4veckor i en temperatur nära 0°C, eller så nära jag kommer.
Det ska bli spännande att se om den blir clean i smaken, smakprovet vid fattappningen verkar lovande, härligt torr med mild beska.

Receptet då:


Volym: 20liter

Mäsktemp: 64°C 90min
Kok: 1,5h

1,8kg Premium Pilsnermalt w
2,4kg Pilsnermalt w

12g Magnum @ 60min
20g Hallertau M @ 20min
10g Hallertau M @ 5min

Svalna till 7°C, tappa om, pitch vid 10°C

Jäst: Wyeast Bohemian Lager 2124 3liter förkultur

5g Kalciumsulfat
1,5g Magnesiumsulfat

OG: 1050
FG: 1009
ABV: 5,4%
IBU: 28,2
EBC: 5,6

I.P.W (?) på fat

Vi är ju inne i bretträsket på Sveriges Bryggradio så jag tänkte berätta lite om en brygd och hur den gjordes.

Hur var det nu?
Under intervjun med Chad Yakobson talade vi om benämningar på öl med 100% brettanomycesjäsning. Inte lager och inte ale. Vi landade att man kan kalla dem "wilds", fast jag tror den svenska översättningen till "vildar" inte är så lyckad. Det har ju varit lite debatter kring engelska och svenska benämningar, jag har i ärlighetens namn inte riktigt koll på vad som är korrekt.
Hur som helst, jag väljer att kalla min senaste brygd för India Pale Wild, är det ok?
.

Bra. Den jag har satt på fat nyligen är alltså ett 100% Brettanomycesjäst öl. Brettanomycesvalet föll på den tillfälliga Brettanomyces Bruxellensis Trois WLP 644 från White Labs, en omtalade jäst med utmärkta kvaliteter att primär jäsa med. Snabb som en alejäst, förkulturer på brettanomyces brukar ta 7-10dagar då brett arbetar sakta. Men denna tog av i raketfart och detsamma i jäsningen av själva ölet, tror det jäste ut på 10-14dagar. Hela idéen till denna brygd är hämtad från The Mad Fermentationist och det länkade receptet, mycket bra artikel. Den har 0 teoretiska IBU efter lite nyfikenhet och inspiration från Maarten Vanwildemeersch på Slottskällans Bryggeri och deras Zero.
Chad nämnde i vår intervju, men även i tidigare intervjuer, att brettanomyces kan ge humlen i ölet spännande smaker så därav föll valet på en I.P.A som förlaga. Men jag fick inte i huvudet ihop smakupplevelsen från brett med en tung beska. Lösning = lägre IBU givetvis. Hur lågt? Jättelågt, 0.
Receptet ser ut som följer för 20liter:
4,5kg Weyermann Pale alemalt
0,5kg Weyermann Wheatmalt
0,3kg Munich
0,3kg Syramalt

I whirlpool, 0min.
50g Cascade
50g Simcoe

Torrhumle
56g Falconers Flight 7 C's (humlemix från USA med C-humlesorterna) 5dagar
30g Simcoe 3dagar

Jäst:
1,3liters förkultur på White Labs Brettanomyces Bruxellensis Trois WLP644

EBC: 8,2
IBU: 0
OG: 1066
FG: 1010
ABV: 7.4%

Resultatet blev mycket intressant. Givetvis är humlen dominerande just nu, mycket tropiska och fruktiga aromer. Tyvärr någon dragning åt tvättmedel, tror det kan vara Simcoe som spökar lite, känner igen det från tidigare brygder med Simcoe från samma påse. Någon typisk brettkaraktär (hästfilt osv) hittar jag inte. Jag gillar beskan på den. Ja, det är ju 0 teoretiska IBU men den "upplevda beskan" man talar märks definitivt. Men väldigt rund och inte alls jobbig. Den avtar väldigt kort efter man svalt en klunk, kvar har man endast lite beska men mycket smak av humlen. Simcoen är dock inte så inte så angenäm, lite tvättmedel även smakmässigt. Trots gelatin i fatet har den mycket disig ännu, men det lär ju lägga sig. Men jag tycker det ska bli spännande att se hur denna öl utvecklas och att se var bretten tar humlen med tiden. Vad jag skulle ändra/justera om jag brygger den igen är humlevalet, se till att det är bra och färsk humle. Falconers Flight 7 C's för er som inte vet, är en humlemix framtagen av Hop Union som alternativ till de populära fruktiga högalfasorterna. Den humle jag använt kan vara lite gammal och trött nu dock.
Så var det med det.
Ajöken!

Efter sändning

Jaha, då var det färdigt! Vi har lärt känna en av ölvärldens pionjärer. Chad Yakobson från Crooked Stave gav oss mycket att fundera över. Är brettanomyces framtiden? Kommer vi att se slutet på oxiderad öl? Ja, att brettbryggning är intressant ur många aspekter står klart. Stämningen i studion efter sändning är eftertänksam men full av inspiration och helt lyrisk! Vi är övertygade om att brettanomyces kommer bli framtiden inom ölbryggning! Tack till Chad för en fantastisk intervju!
Fortsätt hemma i stugorna att utveckla era WILDS!

Sveriges Bryggradiobloggen är född!

Håll i hatten, kära lyssnare! SBR har nu gjort som många andra skaffat sig en blogg. Varför har vi då skapat en blogg? För att alla andra gör det. Nää, för att här kan vi dokumentera alla tokiga äventyr vi är ute på när vi inte sitter och snackar/dricker/lever öl i studion. Men här kan ni lyssnare också bidra med tankar och kommentarer som kan hjälpa oss att bli ännu bättre. 

Ikväll sänder vi, Woohoo! Med oss via Skype har vi Brettanomycesninjan Chad Yakobson, mannen bakom Crooked Stave. Det är om honom och hans bryggeri alla snackar i det stora landet över pölen. Ölen från Crooked Stave är lurig att få tag i men vår käre polare Balder från Ölrådet lyckades sniffa rätt på ett par pavor och fick hit dem för oss att prova. Vi har provat en och jisses, Chad och hans Crooked Stave kan Brettanomyces.

Vi hörs ikväll 18:30!